Idag har det äntligen hänt. Ögonblicket som matte har väntat på så länge.. Det är ett mål som vi har strävat efter i ganska precis ett år nu. Så idag hände det alltså.
För första gången någonsin har vi varit ute och gått utan koppel. =D Jag tycker att jag skötte mig exemplariskt och gick bredvid matte likt den prins jag är. Ibland fick jag tom stanna till och nosade lite eller kissade några skvättar. Sen traskade jag tillbaka till matte igen och intog position bredvid henne. Jag är så duktigt säger matte!
Innan detta under inträffade hade vi varit i skogen och sprungit lite. Eller jag sprang, matte går fortfarande som om hon satt fast i ett skruvstäd. Förbannade ryggskott, svär hon!
När vi var i skogen iaf så höll matte på och gömde sig så fort jag tittade åt ett annat håll och var en bit ifrån henne. Fick ju vara helskärpt för att inte tappa bort henne. Man vet aldrig med matte, hennes lokalsinne är inte helt färdigutvecklat än. ;)
Till slut när hon gömde sig gick jag bara fram till henne och tittade på henne med min bästa "Skärp dig nu matte, du kan inte gömma dig för mig"-blick. Men det var bara tills hon påminde mig om att jag får godis om jag kommer fram och verkligen visar att jag bryr mig.
Nu ska jag gå och lägga mig i min nattkorg och sova så jag orkar upp och jobba imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar